Jag är verkligen värdelös på att stressa.
Så fort jag har riktigt mycket att göra eller ett jobbigt projekt att ta tag i så surfar jag i timtal, lägger patienser på datorn, ringer, anmäler hundarna till tävlingar eller nåt annat som verkligen inte ligger på ett dugg.
Om jag skulle bli avbruten i dessa tidsdödande aktiviteter av någon i familjen som vill ha hjälp med nåt kan jag bli väldigt irriterad och säger i upptagen ton att jag minsann har massor att göra och att ingen ser mitt jobb bla bla bla.
Det är verkligen dålig disciplin och inget annat – fast kanske ändå inte. Jag ser det som att jag spänner bågen och gör mig redo att skjuta iväg nästa projekt, och ju mer anspänning det krävs, desto mer såsande innan det blir skjuta av.
Visst kan man komma på massor man ”måste” göra när man egentligen borde sätta fart med något viktigt! Ibland måste man faktiskt lägga patiens, surfa runt på hundsidor och kolla hur vädret är i Tasmanien.