Idag har jag haft Vita Huset-frossa. Det innebär att jag suttit i soffan en hel del idag (när jag inte varit ute i regnet med stavarna eller pratat i telefon) och kollat på gamla avsnitt av drama-serien Vita Huset.
Min favorit är Sam Seaborn, spelad av den bildsköne Rob Lowe, tätt följd av pressekreterare C J. Ikväll såg jag om avsnittet om Thanksgiving där hon hittar två jättekalkoner inne på sitt kontor. Hon väljer ut en som ska fotas med preisdenten och sedan hamna på zoo. När C J inser att kalkon nr två ska slaktas försöker hon först köpa den, sedan få presidenten att benåda den.
Det hela slutar med att presidenten ogiltigförklarar benådningen eftersom kalkonen inte begått något brott. För att slippa slakt kallar han in den till militärtjänst istället.
Det låter som semestern verkligen har börjat 😉
Stavgångare? Ha ha, jag är själv kryckgångare nu sedanhunden, med all sin skicklighet och 23 kilo, lyckats brytabåda malleolerna i höger fotled.Hunden i fråga: http://keffad_hund.istheshit.net/Hur som helst, fick jag hjälp av ett par stavgångare som kompå cyckelvägen. En man och en kvinna. Mannen vickade min fotfram och tillbaka och sa ”Den här har du bara vrickat” Medanjag hörde klicket av benbitarna…
Vita huset, det är ju otroligt att man kan tycka en instutition som jag i verkliga livet inte har så mycket till övers för är va så fruktansvärt spännande och bra underhållning! Seaborn i alla ära, men Josh ”LemonLyman” Lyman…;) Hmm önskar nästan det kunde bli ett litet regnoväder till så jag kunde följa ditt exempel…:)
Vita huset… Fantastisk serie! Dialogen är helt underbar och skådisarna så väl valda. Min favorit är faktiskt Donna tror jag. En stark kvinna som står vid Josh’s sida i ur och skur. Jag gillar också Charlie, han är så lugn :)Synd att inte Bush är lite mer som president Bartlett, haha