I lördags hade jag ett uppdrag av det mera udda slaget i min värld. Jag var värd för en eftermiddag med Gävle Symfoniorkester.
Till saken hör att jag har ca 1.500 skivor hemma, och sju av dem är klassiska… Men, icke desto mindre hade jag fått önska musik, och det var helt suveränt att få höra Mussorgskijs Tavlor på en utställning live med symfoniorkester. Även Liszt:s Hungarian Rhapsody no 2 är en av mina favoriter med sina dova toner och dramatik.
Vidare blev det Stravinskij (klassisk musiks motsvarighet till Picasso kan man säga), musik ur Fiendens Fiende och två sånger som jag fick sjunga till orkestern.
Min gamla bakgrund som fiolspelare slapp jag i alla fall redovisa och det var jag glad för… En slående sak var också att när jag frågade orkestern hur många som gått kommunala musikskolan så var det 100% skulle jag vilja säga – av dem som var födda i Sverige.
Den har hyllats förr, men i dessa besparingstider kan det vara bra att påminna om hur många som har den som inkörsport till om inte musikmissbruk så i alla fall – bruk.