Höll föredrag idag på den lokala Rotaryklubben under deras tisdagslunch. Pratade om vad jag gjort för att tillfriskna efter min vidbrändhet bl a.
Sedan raskt hem och svida om, axla den färdigpackade ryggan och lasta hundarna för färd ut till en skog väster om Stockholm. Där hade ett helt gäng hundägare (idag mest flat coated retrivers och labradorer) slutit upp mitt på blanka dan för att träna apportering och stadga.
Ungefär hälften av hundarna tränade passivitet vilket man aldrig kan träna för ofta. I vår grupp brukar vår instruktör skämtsamt kalla de passiva hundarna för ”sångkören” eftersom de ofta sitter och småpiper så fort de förväntar sig att få jobba med apportering. Både i praktisk jakt och på jaktprov är det i högsta grad önskvärt att hunden är tyst så det är en av de saker man tränar faktiskt, att det finns både på och av-knapp på hunden.
Socker blev så glad över att få träna igen (det var nog nåt år sen senast) att hon hoppade upp på mig av ren glädje vilket hon aldrig gör annars.
Tårtan fick också prova några apporter och skötte sig fint med tanke på den mer grundläggande nivå hon befinner sig. Hon går inte att dirigera ännu t ex, men hon har ett bra minne och går även att kalla in om vi måste börja från början.