Yours truly har varit sittande vid dvd-apparaten en hel del på sistone för att förbereda den insats i tv-soffan som jag gjorde i SVT denna morgon.
För att kunna kommentera och värdera bidragen i årets stora Eurovision Song Contest var jag tvungen att ta mig igenom alla 38 (!) bidragen, och tyvärr är många bidrag långtifrån bra.
Helheten får heller inte störas av röda kepsar (Irland), långa luggar (klipp dig Martin så man ser dina vackra ögon!) eller smarta videos (när man tar bort videon från Ukrainas bidrag blir det bara kvar en gapig rappare och en usel refräng.)
Visst mått av nöje har det ändå varit att se vilken variation det är i vår världsdel, men också hur mycket vi härmar varann, speciellt i det här sammanhanget. Säkert 12 bidrag har tunga trumsektioner a la förra årets vinnare, säkert 15 bidrag har orientaliskt komp a la Turkiets vinnare för två år sedan och 6 av bidragen har kortare eller längre partier (eller refränger) som består av LaiLaiLai eller LeiLeiLei.
Jag som själv skriver texter ibland häpnar.
En bra schlager ska ha en stark vers, brygga och refräng punkt slut. Den ska gå att göra med bara ett piano eller en gitarr och fortfarande vara en bra låt. Så tycker jag.
Vinnarlåtarna har en förmåga att gå igen i de kommande 3 festivalerna. Men å andra sidan: Visst var det skönt att 70talet återvände till ESC efter Charlottes vinst i Israel 1999?Martin har nog ingen större chans i år är jag rädd – tycker Nannes ”Håll om Mig” (som var bas influerad från förra årets esc vinnare) och Linda Bengtzings ”Fina Flickor” (refrängen satte sig direkt) var bättre.
Jag gillade också Bengzings låt! Är också lite svag för Nordmans låt eftersom det är en sån otrolig antirefräng. Den sätter sig som klister i ens huvud.