Jag tror verkligen att jag i grunden ska kunna förändra mig själv och min person. Det är verkligen optimistikst – eller snarare naivt. Ta det här med stora skrivjobb.
Nu har jag åtagit mig ett rejält skrivjobb som ska vara klart i juni. OK, inga problem tycker jag. Det ska ändå skrivas i korta avsnitt (nej, det är inte en bok) så jag kan ju göra ett avsnitt eller två i veckan fram till juni och sedan finslipa texterna veckorna innan det ska vara klart. Visst är det en bra plan!
Stressfritt och lugnt kan jag sedan bara fisa i mål och i stort sett vara utvilad deadlinedagen.
Jag vet inte vem jag försöker lura. Jag kommer naturligtvis att bara ha några lösa anteckningar i ett block som borde varit fyllt vid det laget dagen D. Ångesten kommer att ha mig i ett stadigt grepp och det mesta av jobbet kommer att göras natten innan leverans.
Jag kommer också att göra en minnesanteckning i hjärnan som går ut på att jag aldrig mer ska åta mig den här typen av jobb eftersom jag är för illa organiserad. Och nästa gång det kommer en intressant förfrågan så har jag glömt hur det var sist och glatt hoppa på tåget igen.
Bara jag, eller?
Det är inte bara jag……..Jag tror att vi är avlade på ngn gen som högt värdesätter orden Projekt, Nyhet och Utmaning. Undrar vad de hade för utmanande, spännande projekt på Stenåldern? Det tål att tänka på ett tag…………
”Du skall aldrig göra det du kan skjuta upp till i morgon”… Det ligger i människans natur och vara lat – varför skulle vi annars ha utvecklat hjulet till det vansinnes verktyg det är idag? 🙂
Ååå, vad jag kan relatera till det där. Framförallt är detju så _roligt_ i början, när man är full av idéer ochkreativitet. Men sen när jobbet väl ska göras, eller redanborde ha gjorts, ja då är det bara ångestframkallande.
Jamen precis sådär är det! MEN, betänk att det ändå händer saker i hjärnan under tiden, som gör att man faktiskt kan prestera rätt bra saker på extremt kort tid (läs natten innan deadline) – plus att känslan efteråt är så UUUNDERBAR, så att man faktiskt kan tänka sig att göra om det bara därför… Äh, försöker bara vara positiv, skulle varit färdig med positivismen går, men hann inte 🙂