Jag har befunnit mig i stormens öga i helgen, nämligen i trakterna runt Gislaved. Jag var där för att göra fyra konserter med den lokala symfoniorkestern (kan ni tänka er att de har en alldeles egen symfoniorkester där nere som består att lärare, elever och f d elever samt boende musiker i kranskommunerna. Vilka entusiaster!)
Igår söndag skulle vi göra eftermiddagskonsert i Gislaved och sedan snabbt förflytta oss till Värnamo för att göra kvällskonsert där. Det blev ganska dramatiskt redanpå eftermiddan.
Några musiker kom inte fram så det fattades folk i flera stämmor. Sedan fick vi vänta in en buss från Gnosjö som inte kunde köra sin vanliga väg p g a nedfallna träd. Dessutom svimmade en cellist mitt under konserten p g a blodtrycksfall.
När konserten var slut körde vi mer eller minder i konvoj med bilar och bussar (det är mycket folk i en symfoniorkester!) mot Värnamo. Det blåste inte lika mycket som på dan, men det hade trillat ner otroligt mycket skog på den lilla sträcka vi åkte. Räddningsmanskap hade redan varit där och kapat av dem och fått undan stammarna, men man såg nysågat timmer överallt i dikena.
Konserten i Värnamo avlöpte väl och i morse var det i och för sig lite skakigt att ta sig upp med ett litet flygplan från Jönköpings flygplats, men inte värre än att jag sov gott upp till Arlanda.
Blev ni berörda av stormens härjningar nåt?
Kan inte påstå att jag ”drabbades” av stormen precis. Sattinomhus och läste en bok. Mina föräldrar däremot berättadeatt de inte hade ström och att grannens lagård hade rasat(!), men att alla korna lyckligtvis var ute när det hände.
Jag lyckades faktiskt klara mig bra från härjningarna.Cyklade till jobbet vid 9 på morgonen och hem efter 5, ochvisst blåste det, men inte så farligt. Bara en bit bort frånjobbet, uppför backen mot Nässjö var det ju kaos. Jönköpingär en stad i lä. Märkte inte mycket av Gudrun heller -förutom när man gick upp mot höjderna där det var renaplockepinn av skogen.