Det är över

Nu är det över för den här gången. Stora melodifestivalen alltså. Hur kunde den få så stor plats i våra liv? Ska man tro på vad Pekka Heino berättade mellan låtarna i finalen så har det varit folkstormar och protester runt de tävlande i en rad länder, samarbetspartners talar inte med varandra och stämningarna haglar in i över rättigheter och låtstölder.
Man kan ju fan tro att det är krig i Europa igen. Vi får nog snart skärpa oss och inse att i det stora är det en bagatell OCKSÅ även om den är levebröd för Stockselius och Björkman.
Jag kom i alla fall snabbt över att vi hamnade som nr 19 eftersom jag vet att det inte berodde på artisten vi skickade utan på att vi som land hade röstat fram en låt som inte ligger i takt med trenderna i festivalen.
Att bli upprörd över sånt är liksom ingen idé, det är inte bara en angelägenhet för några länder i västra Europa längre, och då är det ganska klart att tävlingen domineras av annan slags musik.
Inte heller tycker jag att fenomenet kompisröstning är nåt att orda om. Chansen att du har samma musikaliska preferenser som grannländerna är mycket större än att du söker dig långt hemifrån. Jag måste erkänna att jag gillade alla bidragen från Norden stenhårt och röstade på dem som var kvar i finalen.
Men inte med baktanken ”Nu j-r ska vi vikingar visa var skåpet ska stå!”