En undersökning som Umeå Universitet har gjort på 200 gymnasieelver visar att många inte vet vad Finlands huvudstad heter, mer än 68 procent vet inte var EU har sitt högkvarter, 75 procent kan inte placera Teheran i Iran och 96 procent klarar inte av att nämna två svenska nationalparker. – Det är på den här kunskapsnivån som de sedan fattar beslut, säger Christian Lund, en av studenterna, till Västerbottens-Kuriren. Jag har länge stått undrande till den nya sortens undervisning där eleverna ska forska istället för att lära. De borrar små hål här och där men få ingen helhet alls. När dotterns klass läste Europa för några år sedan fick hon i uppgift att leta rätt på fem fakta om Rumänien. That’s it. Sedan kom plötsligt ett prov på hela världsdelen. Jag tycker det är taskigt. Dagens ungar fattar allt mindre av helheten och har en attityd att den inte är viktig heller. Men som sagt, det är på de fakta de har som de ska fatta beslut. Och så småningom även beslut om andra när de kommer ut i arbetslivet och får ansvar. Hur tycker ni att era barns skolor lär ut? Skiljer det sig mycket från vad du själv minns från skolan?
Har ju inga barn men syskon mellan 16 – 18 och JÖSSES vad deinte kan självklara saker. Ingen utan dem ( de är tre st)visste vem Nils Ferlin var. En utav dem visste vemStrindberg var pga en bild med hans lustiga mustacher, dehar ingen aning om svensk litteratur eller musik. De lär siginte det mest grundläggande inom svensk musik heller…Taube vem är det?? De vet inte heller mycket om historiavare sig det är svensk historia eller utlands historia.Sådana saker som när 2a världskriget började och slutade ochVARFÖR det blev krig osv… De är tydligt knappast ensammaom detta! Läser de inte själva något utanför skolan ellerfamiljen tvingar dem (alltså som storasyster måste man ju gedem lite KUNSKAP så jag har tvingat dem att lära sig fleradikter och veta vem som skrev vad… ) att lära sig! Jaghåller med dig att detta att ta reda på saker själv ärjäkligt obra. Tanken är väl att eleverna ska lära avvarandra men det är inte alls bra! Klasskompisarna är juinga pedagoger och det är inte heller det de ska va… Oj vad långt det blev… men man (läs jag) blir ju såupprörd över kunskapsförfallet. Och jag är ändå ”bara” 29år……
Nu är jag ju inte bara trebarnsmor utan också lärarstuderande vilket gör den här frågan dubbelt intressant. Jag är övertygad om att bara köra traditionell katederundervising inte inte funkar i dag. Jag menar hur ska jag som lärare toppa dagens medie- och informationsutbud där allt zappas och klickas bort så fort det sjunker i tempo, verkar jobbigt eller bara är allmänt trist. Tror inte jag kommer långt med en mossig historiebok och svartvita blinkartor. Självklart ska jag utnyttja elevernas nyfikenhet och potential till att låta dem själva söka kunskap MEN jag som lärare måste ändå finnas där som stöd och ledning så att de verkligen KAN ta vara på sin egen och varandras förmåga. Det finns läroplaner av en anledning och det är lärarens skyldighet att verka för att varje ska ges möjligheter att nå de mål som finns i dem. HUR man når målen kan och bör, enligt mig, varieras då det finns många sätt att lära sig och uttrycka sig på.
Oh! Jag håller med om att den traditionella skolan harspelat ut sin roll… MEN den nya har inte riktigt funkatheller… Som dyslektiker (jäkla ord som en ordblind som jaginte kan stava till) är det fantastiskt att se att skolanutvecklas så all sorts lärande tillgodoses. Men, det är juett faktum att dagens unga inte vet de mest elemäntärasaker. Man måste således ha en diskution med elever ochföräldrar och andra för att få fram ett system som funkar.Där man inte missar att vissa inte kan läsa förrns de går imellan stadiet. Att redan från början lära barnen olika sättatt lära… ja jösses… det finns massor av ideér, menklart är att dagens skola inte är särskilt bra.
Nä, det ska till nåt mellanting…på nåt sätt…Lärarhögskolan är ju lite av en skyddad verkstad där man kan slänga dessa idéer omkring sig och rent teoretiskt få dem att fungera. MEN som vi alla vet är verkligheten en helt annan och det kommer till så mycket runt omkring som förvårar och gör att man måste tänka om. Tror att det är nånstans där det brister: lärarna åläggs så mycket att de har fullt sjå att ta till sig det nya och därefter försöka hinna med att få det att fungera. På vägen tappar de fokus på eleverna. frågan är vad man bör prioritera. Det funkar ju inte som att röja i huset där man kan satsa på den ena garderonen ena helgen och låta den andra vänta till nästa. Varje klass är unik på samma sätt som varje enskild individ är unik och har rätt till sin utveckling oavsett vad skolan för tillfället satsar på. Inget lätt pussel att lägga.Hoppsan…kom på att det här är Babbens blogg! Stoppa oss om vi går för djupt i diskussionen 🙂 fast å andra sidan – det var du som började!!
Nej nej, jag tycker det är jätteintressant! Jag har haft massor av åsikter om skolan under dotterns färd genom systemet. Nu går hon i nian. En sak jag retat mig på och som jag sett de lektioner jag varit i skolan (inte många) är att de nya upptäckterna om olika inlärningsprofiler inte har slagit igenom i skolan än. D v s lär genom att lyssna, andra genom att få en visuell information, andra behöver röra på sig under lärande och åter andra pyssla eller rita medan de lyssnar för att kunna koncentrera sig. Har sett hur just ”pysseleleverna”, de taktila, rycks ifrån grejer för att ”de ska kunna koncentrera sig och lyssna” när det i själva verket är det de gör! Jag är själv lyckligt lottad som kan ta in information på olika sätt men så är det inte för alla och skolan är bäst lämplig just nu (ja, jag är generell) för dem som tar in visuellt och genom lyssning.
jaa jag har några ideer… först och främst måste mer kosingtill skolor och utbildning. Sen måste ju lärandet ge något.Att satsa på skolan måste ha ett mål tex att man vet att mankommer få bra jobb. Lite svårt när akademikerjobb såsomlärare, sjuksköterskor kuratorer m m är underbetlada (mendet är ju en helt annan fråga). Man måste också ha flerlärare per elev alltså mindre klasser. För har en eller tvålärare på 30 elever genom hela grundskolan är inte bra.Aldeles för många får inte den hjälp de behöver. Sen tyckerjag faktiskt att man ska ha klasser som är indelade efterkunskapsnivå. Så de elever som har särskilda behov ellerhelt enkelt bara behöver mer tid på sig kan få det och deelever som är snabbare alltid kan ha något meningsfullt attgöra. Man kan ju kanske ha hela stora klasser i vissa ämnenoch sedan när kärnämnena kommer dela in klasserna i grupper.Jag tycker att när man pratar med föräldrar och lärare så äringen riktigt nöjd. Inte ens eleverna… Man måste ocksåförsöka göra det ROLIGT att gå i skolan. Tex yngsta systersom verkligen HATAR engelska… hennes värsta ämne och ihögstadiet gick det där efter. Men vi (hon och jag) jobbadeefter skoltid och jag hittade på olika sätt för henne attlära… tex så skrev jag en deckar historia på engelska somhon skulle översätta och sen hade jag gömt ledtrådar + enpresent till henne detta hjälpte henne mer än vad lektioneri tre år gjort! Nu på gymnasiet har hon en mycket merförstående lärare och hennes betyg är bättre för hon fårgöra saker som är roliga…Nu fattar jag också att lärarna har förmycket på sidan föratt hinna med att leka skattjakt men ja, nytänk där med!Så få in lek i skolan samt positiv belöning (som medhundar… hihi… det låter hemskt men det funkar!) gör detkul. Mycket svårt men man måste ju börja någonstans!
Min tjej låg nästan på ig-nivå när hon började sexan p g a goof i gamla skolan. I sin nya klass träffade hon en tjej som gillade Buffy and the vampire slayers. Jag tyckte serien verkade ganska läskig och våldsam, men ganska snart började dotterna att googla på nätet och hittade fan fiction om Buffy. Hon stavade sig mödosamt igenom historierna som andra fans hade skrivit om figurerna i serien och snart satt hon flera timmar om dan och läste fan fiction. Jag kunde inte gärna säga nåt eftersom det trots allt gav henne kunskaper i engelska på köpet. Förra veckan när de fick sina resultat av Nationella provet i engelska hade hon fått 93 av 94 möjliga och var bäst i sin skola i provet! Det har varit en kamp att komma ifatt och få grepp om språket, men tack vare fan fiction så har det faktiskt lyckats och hon har haft kul under sitt lärande. Jag är så himla glad för hennes skull att hon lyckades utmana sitt motstånd och nu fått det här kvittot på att hon lyckats.
Alltså, det var i engelska hon låg så dåligt till, inte generellt i skolan, när hon började sexan!
Tur där babben…kände hur det började dra runt benen ;)Att hitta lusten i skolan är den största utmaningen. själv tror jag mycket på att integrera ämnena istället för att traggla med dem separat. det funkar kanske inte alltid men många gånger tror jag helheten skulle göra mycket meningsfullare och liksom bara hänga med av bara farten. Sen tycker jag inte man ska vara rädd att utnyttja populärkulturen (som Buffy tex) i undervisningen. Bara läraren är medveten om vad h*n gör och varför finns det ju hur mycket som helst att ta av!
Amen till det! Just engelskan är så jäkla viktig! I dagenssamhälle är det ju nästan så att man måste kunna det! manmåste finna sin väg.. Som jag säger till de dyslektiker(j’kla ord igen) jag träffar du måste finna DIN väg tillläsandet… Man hittar ett ämne och då kommer intressetnaturligt!GRATTIS till den framgången! (alltså din dotters) Min systerhar börjat få VG nu när de får jobba om hästar och sånt ochdå lär man sig! SAMT att hon har en lärare som TROR påhenne. Det är så jäkla viktigt med motiverade lärare somtalar om för barnen/ungdomarna att de gör bra ifrån sig ochinte bara när de gör dåliga resultat!Det är det jag menar finn leken och glädjen i skolan såordnar sig väldigt mycket. Man kan ju nästan dra ettintresse hur långt som helst inom alla ämnen…