Det är inte ofta nån jag känner fyller 100 år, faktum är att jag idag varit på min första 100-årsfest. Det var min mans farmor som var dagens jubilar och hon är pigg och alert för sin ålder måste jag säga.
Släkt och vänner har vällt in hela dagen och uppvaktat med blommor och varma schalar (man blir frusen med tiden) och ett kungligt telegram dök också upp under eftermiddan. Det är en gammal svensk tradition att kungen skickar ett telegram till 100-åringar, tyvärr var det bara underskrivet med maskin. (Hallå kungaparet! Hur många 100-åringar kan det va i Sverige per år? Kan ni inte skriva under personligen? Ni kan ju lägga upp ett signerat lager om ni ska till Djinnbouto??)
Intressant är allt som hinner ske under 100 år så klart. Min egen mormor blev 96, och hon berättade att trots alla bilar, telefoner glödlampor etc etc som kommit genom åren så förstod jag att det mest revolutionerande var att man numera kunde gifta sig fast man inte var oskuld.
-Förr fick det absolut inte synas om man var gravid när man gifte sig, och idag har de barnen som brudnäbbar, sa mormor och brast ut i fantastiskt roat skratt.
Och jag tror hon valde rätt. Det tar mycket längre tid att förändra konventioner än att utveckla teknik.
Vad härligt det är med ”gamla” värderingar när man har perspektiv till dem.
Jag tänkte på samma sak när jag var på ett 100-årskalas nyligen…..men de är faktiskt ganska många numer. 2004 nådde 1 278 stycken 100-strecket. Fast å andra sidan, det borde han väl hinna med.