Min Ingela är borta.
Jag visste ju att det var illa, jag visste att den här gången skulle cancern vinna, men ändå är man inte beredd.
Vi lärde känna varandra i samband med en sändning av ”Hemma”. Det var ett eftermiddagsmagasin där du Ingela var programledare och intervjuade aktuella personer. Jag var där som gäst. När vi satt i sminket innan sändningen sa du en väldigt rolig sak om hur det är att vara förälder som gjorde att vi skrattade hjärtligt och länge. Jag kände att jag hade hittat en syskonsjäl.
Under åren umgicks vi med ojämna mellanrum, red tillsammans, åt en bit mat på Operabaren, träffades hemma hos dig och din familj.
I höstas bad du att få komma till en av inspelningarna av ”Babben&Co”. Du visste att din klocka tickade på övertid och du ville än en gång komma till tv-miljön där du hade jobbat så många år med nyheter, magasin och underhållning. Du var ute på en avskedsrunda.
Du satt bakom med oss i personalutrymmena och fikade, sedan bland publiken under inspelningen. Du var väldigt glad efteråt och tackade för att du hade fått komma.
Det var sista gången vi sågs.
Jag vill tacka dig Ingela för att jag fick vara din vän, att du och din familj tog emot mig och min familj. Att vi kunde prata om allt, att vi fick skratta tillsammans. Du vet säkert redan att du var min stora idol och förebild när det gäller att intervjua. Din uppmuntran och feedback betydde väldigt mycket för mig.
Jag tänker på din familj, jag tänker på dig. Jag tänker på hur nyfiken du alltid har varit och jag hoppas att du redan har fått träffa Gud och börjat ställa de första frågorna till honom/henne! Sov gott min vän.
En stor själ har lämnat oss och det gör alltid ont för osssom är kvar! Tankar går till alla som berördes av Ingela!!hur väntat det än var är det alltid något av en chock….
Har väl haft ungefär samma relation till Ingela som de flesta andra, dvs tyckt att hon var en duktig tv-personlighet. Dock läste jag för ett tag sedan i någon tidning om hur hon såg på döden. Hon var inte rädd, tyckte att hon haft ett bra liv och kände sig färdig och redo. Detta grep mig väldigt mycket och jag har tänkt på det en hel del sedan dess. Har en mamma som är sjuk och det sliter och tär att tänka på vad som komma skall. Ingelas ord och tankar från artikeln hjälper mig på något konstigt sätt och för det vill jag bara säga tack!
Fina ord du delar med dig utav. Det är tungt att mista en kär vän!Med önskan om en fin helg från Lenjangelwww.lenjangel.webblogg.se
Märkligt fenomen…. varje gång jag såg Ingela i rutan tänkte jag på dig Babben och tvärsan…. två starka personligheter och röster som ingen kan ungå att lägga märke till eller beröras av – och båda med bullrigt stor humor och skratt! Även om det låter märkligt så lever nu Ingela i allra högsta grad kvar genom dig för mig, hoppas det inte låter alltför konstigt… R.I.P sweet woman.
Inte så konstigt på ett sätt kanske – just de här yttre likheterna är/var ganska slående. När det dessutom visade sig att vi hade så många andra likheter både i livsval och hur vi tänker så insåg jag vidden av syskonsjälskapet. Men det är inte fråga om karbonkopior, mycket har varit olika också, tillräckligt för att främja till spänstiga diskussioner om stort och smått.
Hon var en stor tv-personlighet. Rolig och underfundig närdet behövdes som tex tillsammans med höjdhopparen StefanHolm i ”På spåret”. Hon har lixom alltid funnits där. Kännslite konstigt nu när dom som man ”vuxit upp med” börjarförsvinna en efter en.