Ett litet virus har parkerat sig på stämbanden några dagar. Jag kan prata men inte högt och länge. Möten och jobb har fått ställas in eller skjutas på framtiden. Mailen har gått varmare än telefonen och en hel del småsysslor har blivit gjorda hemma som annars har låg prioritet.
Nåja, jag är på bättringsvägen och räknar med att vara tillbaka i sadeln i morgon kväll om inget oförutsett händer.
I går blåste det storm här omkring och luften var full av virvlande löv. De som hade krattat i höstas fick trädgården full av grannens okrattade löv istället. Man fick tänka sig för innan man öppnade bildörrarna – var det med eller motvind? Riskerade gångjärnen att bräckas om en stormvind tog tag i dörren bakifrån?
Det är läskigt att ö h t att köra när det är storm, det kan alltid trilla ner saker över bilen, och ute på de stora vägarna blåste stora skyltar ned och la sig tvärs över körbanorna. Värst hitintills var när vi skulle transporteras mellan Gislaved och Emmaboda mitt under brinnande stormen Per. Det låt nyuppsågade träd överallt längs med vägen och man hukade medan man körde genom skogen och bara väntade på att få en gran i skallen.
Jag jobbade extra som tidningsbud när Per höll låda, hade ett disktrikt ute i ”ingenstans” där det gick 126 000 granar/per inbyggare… EFTER stormen gick det 26 granar/per skalle, typ… Det såg bokstavligt talat ut som om en atomboms hade detonerat! TVÅ gånger…
Men konstigt nog lyckades jag dela ut ungefär 75% av tidningarna, men rutten som skulle ta ca 2½ timme tog nästan 8 timmar! Det konstiga var att bara någon mil bort såg det ut som vanligt!
Samma sak när Gudrun härjade, tidningarna fick jag ut, åtminstone majoriteten, trots att det i ”mitt” område såg riktigt illa ut och några km därifrån var allt frid och fröjd. Ja, det var tider det, höhö.
Krya på dig!
Tack, det är bättre, det gick bra att jobba i kväll.
Skönt att höra! 😀
Länge sedan du tittade in hos mig nu, har du vägarna förbi snart? Hehe…