Igår gick jag och la mig ovanligt tidigt, halv ett kanske. Hör då ett väldigt hallå utanför förnstret och tassar upp för att se vad som står på. Där står en hundpatrull från polisen redo att spåra upp en person de vill ha tag i. Schäfern får upp ett spår och i ett huj avverkar de gården och försvinner ut genom en portal.
Önskade intensivt att min Socker hade varit hemma. Hon älskar att spåra och är riktigt bra på det. Inte så att jag skulle lagt mig i polisens arbete; man vet aldrig vad som väntar vid spårslutet i deras fall. I vårt fall slutar det med en pinne och köttbulle 🙂
Kan inte Socker också få en köttbulle? 🙂
Att se polis/tull hundar spåra det är riktigt häftigt det! 🙂 Våran Wilma älskar att spåra… oftast finns en människa i slutet… inget godis för henne… Vår andra hund har så sjukt dåligt luktsinne… har aldrig varit med om maken…
När Socker blivit Svensk Viltspårschampion började jag se mig om efter annat spårarbete och gick en väldigt rolig kurs på Brukshundsklubben där man spårade människor istället. Socker, som var van att spåra 24 timmar gamla djurspår trodde knappt sina sinnen när hon plötsligt skulle följa ett vanligt människorspår som bra legat en kort stund. Hon tittade ofta frågande på mig i början, sen drog hon mig genom skogen i raktefart. Med uppehåll för att plocka upp spårpinnar då.
Hahahaa det är så kul att se dem i sitt esse… Wilma fick tyvärr ingen championtitel eftersom hon är diabetiker så får hon bara hobbyspåra… men kul är det! 🙂