Redan i mars börjar det ringa enstaka samtal från tidningar med lång pressläggning om tips på smultronställen. Jag tycker det är svårt att tipsa andra om nåt som faller samtliga på läppen, är inte just smultronställen nåt man helst ska hitta själv och kanske inte sprida i rikspress? Jag vet inte.
Med en åsnas envishet brukar jag i alla fall slå ett slag för Gotlands stränder på östra kusten, framför allt i Gotlhem. Kanske inte trendigaste segmentet på handdukarna, men fasen så lugnt, vackert och fin sand.
När jag var hemma i helgen kunde jag konstatera att mitt smultronställe på riktigt från när jag var barn nu förmodligen bara är ett minne blott. Skogspartiet var avverkat och det var så fult där nu att jag inte ens ville gå in i skogen. Å andra sidan är jag allergisk mot smultron numera, så det är väl som filosofen sa; Man kan inte gå ner i samma flod två gånger….
Du har så rätt, själva grejen med smultronställen är ju att inte så många hittar dit så man får ha dem för sig själv.
På tal om smultronställen så har jag snart ett alldeles eget här hemma. Jag har jättemånga smultronplantor som jag har lyckats få att gro från frö. Skogssmultron! De är de godaste.
Oj, det funkar alltså! Jag har hört att det är väldigt svårt att domesticera vilda bär. Du måste ha extremt gröna fingrar, biolog som du är….
Jo, det finns ju en anledning till att man har avlat fram olika sorters trädgårdssmultron…
Men du känner väl mig. Jag har lite svårt för ”lätt&lagom”. Odlar hellre baobab och rosa maskros.
Men smultronen var inte så svåra, bara man tänker på att de behöver känna årstiderna för att gro. Först lite fukt och värme (höst), sedan några månader i kyla (vinter) och sedan värme igen (vår). Det är naturens sätt att hindra dem från att gro på hösten. Jag sådde i höstas och nu har de tagit fart och har vardera två blad som är 0,5-1 cm stora.