I torsdags hade vi då premiär på Jag Vet Vem Jag Är på Länsteatern på Gotland och jag är riktigt nöjd och stolt över resultatet. Skådisarna är strålande och vi mejslade också fram berättelsen på ett effektivt sätt ur manus. Många i publiken som kom fram och tackade efteråt hade handen mot bröstet eller hjärtat. De var berörda och sa inte så mycket, men gesten sa allt.
Det känns bra att ha avslutat det arbete min mamma påbörjade med att nysta fram den här nedtystade historien från vår hemsocken Dalhem. Det är en modern pusselbit ur vår gotländska historia och problematiken runt att leva och bli bekräftad som transperson känns hyperaktuell.
Nu går jag vidare i livet. Först några dagars vila och avrustning här på ön, sen sätter det igång med mina ordinarie jobb från och med lördag då jag uppträder på Raw. (Hoppar in och ersätter nyligen utbrända Karin Adelsköld, krya krya Karin, jag vet hur det kännas…)
Snart stundar min 60-årsdag, men kommer inte att fira den med nåt stort kalas som vid 50. Det känns bra, en stilla middag med delar ur familjen känns helt rätt den här gången.
Om du vill kolla in vad jag gör klickar du på Vad Gör Jag/Spelschema så ser du höstens program. Jag dyker också upp en del i tv, dels i nedsablade ”Gissa låten” i SVT men också som speaker i ”Dröm dig hem” på Sjuan och kanske ytterligare något som ännu inte är offentligt.
Ha en fin oktober, det ska jag. En av mina favoritmånader. Nu kommer färgerna och den sköna luften!