Pendlar i sommarfagert Sverige mellan stan och landstället. Det blir många timmar i trädgården med ogräs, krattning av grusgångar och nu är även den gigantiska häcken påbörjad. En sak är säker; att gödsla är bortkastade pengar i min trädgård. Visst har jag lagt lite kogödsel på rosor och gett rhodon sin specialgödning, men resten är överkurs.
Väl i stan passar jag på att ta igen lite på nätet och tv som jag saknar på landet.
I går blev jag hastigt och lustigt bjuden på Paul McCartneys konsert i Globen som är i morgon och idag blev erbjudandet ännu bättre; jag var välkommen på en hemlagad middag innan. Men så trevligt! Det känns som att jag inte har umgåtts med – någon – nu på ett bra tag så det blir en trevligt omväxling.
Läser mycket i sommar och eftersom jag tycker böcker ska rotera skickade jag ut en trave av de utlästa till mina facebookföljare. Det gick fort! Har också reat ut de sista tröjorna från ”Vad Hände?” men har fortfarande ett lager av andra motiv (T ex ”Jag springer istället för Babben”) som jag lottar ut till mina Bappenspelare.
En kurs söderöver är också inbokad. Jag gillar att klippa och klistra så nu ska jag få göra det en hel vecka i folkhögskolemiljö med god mat och under ledning av duktig lärare. Jag har redan gått en kurs så jag vet vad som väntar.
Missa inte mitt enda gig i sommar om du är på väg eller bor i mellansverige. Mannaminne, Nordingrå är platsen och datum 25 juli. Jag kommer att köra en två-akters konsert med min jazzkvintett Second Edition. Fina låtar, fantastiska musiker och stand up i mellansnacken. Biljetter kan du köpa här
Vi ses där!
Trodde aldrig att du var ett nättroll. Så himla besviken.
Hej! Tack för att du hör av dig. Jag har verkligen inget emot Amanda personligen, citatet med de hårda orden är hämtade ur en diskussion om blandningen av privata och kommersiella texter i blogginlägg och det var fenomenet som sådant som vi pratade om, inte henne som person. Jag är ganska engagerad i den frågan och därav liknelsen som nu dras genom pressen. Meningen skulle i ett mindre upprört tillstånd ha lytt: jag blir så j-a förbannad på det här fenomenet att jag vill skrika rakt ut av frustration. Hälsningar Babben
Hej Babben,
Nätmobbningen som skedde på Henrik Schyfferts facebooksida berörde mig djupt.
Kanske på grund utav att många av er som var hårdast i ert fördömmande är förebilder i samhället och statligt anställda av SVT. Det blir alltid obehagligare när det sparkas nedåt. Kanske berörde det mig extra mycket för att du var en av de som använde de värsta kraftuttrycken. Du som är en person som jag alltid tyckt mycket om genom TV-rutan. Du har kännts human, ödmjuk och intelligent.
Jag försöker förstå vad det är som skapar så mycket ilska hos er när en ung kvinna lägger ut en bildtävling om att vinna en bil på sitt eget instagramkonto. Ett konto som är frivilligt att följa och ett inlägg som kräver några tiondelar att bläddra bort med fingret om det inte passar.
När gav den ilskan er rätten att skriva, för att ta dig som exempel: ”Jag är grymt sugen på att ropa Hora! Hora! högt som faan om jag skulle springa på några av de här värsta selloutsen irl.
När blev ett sådant språkbruk okej att använda? Hur ska vi få bukt på näthatet om ni som är samhällets förebilder nyttjar er av samma språkbruk
Tänkte du inte någon gång att nu börjar det här bli obehagligt när vi är så många som ger oss på en person? Kände du inte att det var dags att bromsa och be om ursäkt? Stoppa det hat som uppstodd bland er kändiselitgrupp mot en enskild, yngre kvinna?
Jag har läst dina svar i efterhand att du inte gav dig på en enskild person utan personer som uppvisar detta beteende som Amanda gjorde. Men faktum kvarstår att det konkreta fallet Henrik Schyffert la ut gällde Amanda Schulman och det var vad ni kommenterade på. Men låt oss ändå säga att det är själva beteendet du ville gapskrika Hora! Hora! åt. Blir det ändå inte ganska personligt? Jag menar, detta beteendet är ju en stor del av Amandas liv. Hon driver tillsammans med sin storasyster ett företag som finansierar sin verskamhet på sponsorsamarbeten. Hennes företag är en mycket stor del av hennes liv. Hon lever och andas sitt företag. Med andra ord: hennes beteende är en stor del av hennes liv, det är så hon får mat på bordet. Det är den delen du vill springa fram till henne för på stan och skrika Hora! Hora!. Blir inte det ganska personligt? Man behöver inte ha så vild fantasi för att förstå att hon känner sig kränkt av det?
Hur hade du reagerat om du läste: Jag är grymt sugen på att ropa Fetto! Fetto! högt som faan om jag skulle springa på några av de där värsta överviktiga irl? Kan jag då också försvara det med att det inte är dig som person jag vill skrika det åt utan ditt beteende. Att du äter för mycket? För mig blir det både personligt och kränkande. Speciellt om kommentaren hade varit under en bild på dig med en nedlåtande bildtext.
Eller kanske vi ska prova att stå vid en flyktingförläggning och skrika Flyktingjävel! Flyktingjävel! och sedan påstå att det inte är personligt utan bara själva beteendet att dom håller på att fly som vi kritiserar. Är det också ok? Inte personligt alls?
Slutligen undrar jag också: Hur tycker du att folk som inte är anställda av SVT eller annat stort mediehus ska finansiera sina medieplattformar om de inte får göra detta utan sponsorsamarbeten? Och om det nu är så förbaskat fult att tjäna pengar i sina egna sociala nätverk: Varför pushar du själv i din egna blogg om att du rear ut tröjor och att folk ska komma och se din föreställning? Antar att du också gör detta för att du önskar få in pengar?
Hej! Tack för ditt engagerade och välskrivna inlägg!
Hela saken har även berört mig djupt och jag har funderat en hel del över vad som hände och hur det ser ut utifrån.
Först några fakta; Ingen av oss som var med och diskuterade reklam i bloggar i kommentarsfältet är anställda av SVT, vi är frilansare som jobbar i de kanaler och plattformar där vi får jobb.
Jag förkastar inte reklam, även om jag bestämt mig för att jag personligen inte ska fronta andras produkter. Som du själv nämner har jag visst merchendise och berättar för mina följare var de kan se mig uppträda live eller i tv.
Jag står fortfarande för att det inte från mitt håll var riktat mot Amanda personligen, jag har träffat henne en gång i samband med en tv-inspelning och tyckte mycket om henne. Schyffert har idag skrivit inlägg där han säger samma sak. Han har också lagt ut andra exempel på den här typen av integrerad reklam, t ex Carolina Gynning som gör samma BMW-reklam som Amanda. (Andra exempel på personer som skriver sådana här reklamintregrerade bloggar är t ex Isabella Löwengrip, Rebecka Stella.)
Det som fick mig att tippa över denna gång var faktiskt det dåliga hantverket i inlägget. Inledningen är av en mysig privat karaktär och sedan utan ens en radbrytning så texten får ett nytt stycke så kommer BMW in i texten och tävligen etableras med citat om bilmodellen som är klippta direkt ur deras produktreklam.
Även Carolina hade samma upplägg i sin text så jag gissar att de fått dessa instruktioner av BMWs copys. (Jag hade definitivt haft rubriken Tävling på ett sånt inlägg, berättat om chansen att få vinna bilen och avsluta med att bilden ovan från min favoritväg/plats och hade varit mitt bidrag om jag deltagit i tävlingen, hoppas den kan tjäna som inspiration etc.
För mig blir det en rak kommersiell kommunikation där jag hela tiden som läsare är införstådd med vart vi är på väg.)
Jag ångrar mitt ordval nu efteråt, det var en olycklig beskrivning av vad jag kände, det som i mitt huvud var en rolig bild kom ut som en mycket plump kommentar. Ibland hinner inte hjärnan med. Jag kan bara lova att bli noggrannare i framtiden även när jag skriver i viss affekt.
Jag känner inte igen bilden av mig själv som en nätmobbare men ser att men absolut kan uppfatta oss som deltog i diskussionen som sådana med den vändning alltsammans tog. (Jag får en hel del av den skäppan själv, de exempel du nämner ovan händer mig regelmässigt i olika sammanhang på nätet. Det är många som föraktar överviktiga människor och jag vet ganska exakt hur det känns att få de här mockorna kastade på sig.)
När Hanna /Amandas syster) hoppade in och påpekade att vi var elaka svarade jag henne med en gång och förklarade att jag självklart inte rent bokstavligt tänkte rusa fram och skrika vare sig hora eller nåt annat åt någon på riktigt utan att det var ett uttryck för känslorna som företeelsen ’yxigt integrerad reklam’ väckte hos mig.
Jag hade tyckt likadant om det varit Eva Dahlgren som skrivit instagram-inlägget. Alla får försörja sig som de lyster, men när det blir dåligt hantverk – då reagerar jag. Det gäller allt från rörmokare till reklambloggare.
Sammanfattningsvis; Tack för bra synpunkter och för att du trots att du är grymt besviken på mig håller god ton i ditt inlägg.
Jag tar åt mig och till mig, funderar vidare själv och lovar tänka mig för när det börjar lukta näthatande framöver.
Din patetiska lilla fjant höll jag på att skriva men menar feta stora nolla! Att uttala i sociala medier att du vill skrika hora till någon är patetiskt. Fullkomligt obegripligt.
Men som avdankad b-komiker har du kanske inte så mycket att göra.
Jag fattar att du blir upprörd och sett i backspegeln skulle jag ha uttryckt mig annorlunda, men nu gjorde jag inte det och får leva med konsekvenserna. Även om du är arg på mig vill jag ändå att du kanske tänker över ditt eget språkbruk på nätet eftersom det ligger ungefär på den nivå du förkastar i ditt inlägg.
Det var givetvis medvetet att använda ett språk som du själv verkar känna dig bekväm med.
Jamen dåså.
Hej igen Babben,
Tack för att du tog dig tid att svara.
Jag uppskattar också ditt senaste inlägg där du ber om ursäkt och visar på en bredare förståelse för hela situationen.
Våra åsikter går isär på vissa punkter och så ska det få vara. Så länge vi bemöter varandra med respekt och vårdar vårat sätt att uttrycka våra synpunkter på.
Ordet är det viktigaste vi har, ändå slarvar vi så ofta med det.
Lycka till framöver och lev väl!
/Andreas
Detsamma – och tack för ditt inlägg. Det bidrog till mitt beslut att lägga ut posten på facebook. Hälsningar Babben