Lördag och dubbla föreställningar. Jag går och småhummar lite för mig själv för att se vilken status stämbanden har för dagen. Riktigt frisk är inte ännu, men det blir bättre och bättre.
En tjock dimma sveper utanför fönstret och i natt gick ett billarm utanför sovrummet som var det mäktigaste jag hört. Först lyckades jag väva in det i min dröm, men till slut vaknade jag med en känsla av att kriget hade brutit ut. Fråga mig inte vilket krig, mot vem eller vad, men nu efter att Maud Olofsson brast i gråt mitt under ett tal igår känns allt möjligt.
Som Gunde säger ”ingenting är omöjligt!” Attans att dukänner dig krasslig! Hoppas på snabb tillfriskning!
Tråkigt att höra att du varit sjuk. Men nästa vecka är duväl jättefrisk, hoppas jag. 😉
Kan man hoppas på inbillningssjuka?
oj, Maud Olofsson i tårar, jag trodde inte den järnladyn släppte behärskningen i första taget.