Jag tillbringar mycket tid just nu med att gå igenom alla papper och klipp jag samlat på mig under åren. Nu sorteras de i högar som ”Till föreläsningar”, ”standup-idéer” och ”egenutveckling”.
Och så kasthögen. Den är ganska imponerande. Så mycket man har liggande som man aldrig kommer att läsa, begrunda eller använda sig av igen. Det blir som ett slags yttre fasta, man går ner på sparlåga och inser att man överlever ändå, kanske något lättare än om man samlar på sig för mycket.