Igår var jag ledig och ägnade mig åt att besöka fyra gallerier.
Jag kan verkligen rekommendera utställning som pågår just nu på galleri Sandström/Andersson på Hälsingegatan i Stockholm. En österrikisk konstnärinna har gjort porträtt, ibland i helbild, ibland bara huvuden, genom att klippa sönder bilder i tidningar och klistra upp dem i små små bitar på foamboard eller duk. De var jätteläckra och nästan lite skrämmande att se, och väldigt vackra.
I går kväll gick jag på Nybrokajen 11 och såg Gotlands Länsteater spela sin pjäs ”Ljus” om Lars Gullins liv. En otroligt bra kvintett spelade musiken och Gunnel Mauritzon sjöng och Lennart Bäck berättade. Han kunde gott ha fått sjunga lite mer, han har en mycket berörande och vacker sångröst.
Idag fortsatte det med ett besök på Åmells på Birger Jarlsgatan. De har lyckats rekonstruera en av Anders Zorns utställningar från 1949 med bl a akvareller från Spanien. Jag kan inte begripa hur han kan gestalta så bra i akvarell. Bara att titta på klänningar och byxor, hur han målat skuggor och dagrar så att tyget lever, han var i sanning en mästare.
Nu är det dags för lite ärenden på stan, det brukar gå fort när man gör dem i Sumpan, typ fem sex affärer under en timme.
Fan, va positiv jag låter. Men så är det nog, det mesta känns kul igen nu när nypremiären är avklarad.
Och hur många tavlor köpte du den här gången 😉 Roligt atthöra att allt är kul och positivt nu. Förresten, jag lästeom Gotlands största träd, Dalhemseken. Är det en vän till dig?
Ja, det vänder fort i hockey 🙂 bara jag får sova några nätter och vila en dag eller två så kommer jag fort upp i humör igen. Dalhemseken är givetvis en personlig vän eftersom jag kommer från Dalhem. Har de huggit ner Ava-eken på Fårö eftersom den i Dalhem är störst nu? Den kanske gick under klubban på Ingmars auktion? Och nej, jag köpte inga tavlor idag :-O
Avaeken är ”bara” 6,38 m (stamomkrets i brösthöjd) medanDalhemseken är 7,9. Däremot kan jag tänka mig att Avaekenser mer imponerande ut eftersom Dalhemseken någon gång ihistorien har blivit topphuggen. Avaeken är sedan 60-taletuthuggen inuti och fylld med betong (13 kubikmeter gick detåt). Det finns också en metallkonstruktion som stöttargrenarna och ett dräneringsrör som leder ut vatten så attdet inte blir röta. Ett ganska bortskämt träd, med andraord, men så är det också ett av fyra nu levande träd som isin ungdom mött självaste Carl von Linné. Eller ungdomförresten, det var över fyra meter redan då så det hadesäkert redan stått där i trehundra år.
Dalhems-eken är väldigt ihålig men imponerar med sin ålder och onkrets. Jag förknippar dock namnet med den ek som står mitt i trevägskorsningen framför kyrkan. I en gräsbevuxen triangel står en gigantisk solitär som vi hängde under i vår ungdom. Den är fortfarande i växande och skuggar hela området. Kyrkan plåtas aldrig från det hållet för då skulle den inte synas 🙂
Eken vid kyrkan verkar inte vara ett kändisträd. Jag hittaringa uppgifter om den, däremot syns den på Google Maps. (Jagsaknar inte mitt gamla jobb,men jag tycker fortfarande om träd)
Härligt! 🙂 Kultur när den är som bäst helt enkelt! ;)Härligt härligt. Men jag tycker man blir glad när Höstenvisar sig från sin bästa sida! Träden bara exploderar ifärger och Lönnen är en klar höstfavvo! 🙂