Det är inte nådigt att vara en modern och uppkopplad människa. Det var dags att byta bredbandshastighet igår, och det innebär att rycka ut ett modem, koppla in ett annat på ett helt annat telefonjack och sedan be till Gud medan lamporna börjar hosta igång på den nya apparaten.
Så långt var allting gott. Sedan vill man ju testa att komma ut på nätet också. Då slog det stopp.
Häärligt, ringa till bredbandsleverantörens support! Men det fanns inget annat val, jag hade gjort allt jag kunde.
Fick svar efter bara nån minut och EN TIMME SENARE kom jag ut på nätet. Det är inte klokt! Då hade vi tillsammans försökt att nå kontakt med modemet från både en pc och en mac, vi hade uppgraderat och finjusterat, konfigurerat och blivit riktigt uppgivna.
Lösningen visade sig i att vi också måste uppgradera routern med inbyggd brandvägg i. Medan supportkillen tittade på routertillverkarens hemsida försökte jag följa diverse instruktioner hemma vid datorerna.
Till slut hade vi gjort allt som skulle och vi hade hål tvärs igenom hela systemet och ut till världen.
Jag visste det förut men nu blev jag påmind om det; vad teknikstress är alltså 🙂