Sista Norra Brunn för mig den här säsongen igår och två Povel-hyllningar kvar på Vasan, sedan är det semester!
Fortfarande ont i halsen och hosta på nätterna men jag kan jobba i alla fall. Nu väntar ett rep på några timmar med Musikhögskolans storband som jag ska giga med på Ålands Jazzfestival i juli. Sedan har vi genomdrag på Vasan inför kvällen eftersom det är nya konstellationer och musiker ikväll.
Återstår att se om jag hinner handla mat idag…
Jag tycker inte det alls är särskilt konstigt att ni komiker/ståuppare springer in i väggen med jämna mellanrum – som ni flänger & far riket runt och knappt hinner äta…. Som jag skrev tidigare i veckan är det nog kollegan Björn G som står på tur, och mycket riktigt börjar symptomen på utbrändhet komma hos honom också, allaredanredan… Många av er får betala detta höga pris för ert levebröd och artisteri – måste därför fråga om du/ni tycker det är värt det? Kan man inte tacka nej till det mesta och ändå stå stadigt och ha en livslång karriär som komiker i det här landet? Är det girighet och pengar som styr? Känner du också som de flesta andra att ni måste smida mens järnet är varmt? Så att man inte snabbt blir en föredetting och sedan inte ges möjligheten att komma tillbaka i rampljuset igen? Är ni rädda att glömmas bort lika snabbt som ni en dag upptäcktes? Alla ni andra verkar ju också bli stressade då det kommer nya unga talanger likt Björn, som stjäl både jobb och uppmärksamheten ifrån er ”gamlingar”…? Schtimmt es?!
Stressa inte för mycket! inte bra ! Men… semester sen kanju få en att hålla ut! 🙂
Jag kan bara tala för mig själv men ditt resonemang ovan stämmer inte på mig. När jag var ny som komiker vågade jag inte tacka nej till jobb men så fort jag blivit etablerad blev jag tvungen. Jag tackar nej till i snitt 3-10 jobb om dagen, ibland fler ibland mindre beroende på säsong. Jag tror inte alls att man ska tvär-smida medan järnet är varmt utan lägga upp det hela på lång sikt. Nu har Björn inte haft en chans eftersom medierna haussade honom så enormt inför och under Melodifestivalen så han kan i princip inte jobba längre ute eftersom det blir ett så stort tryck och vissa bara står och skriker för att han är där. Det är inte något vi andra komiker är avundsjuka på med något yngre undandtag kanske, för det hela är förödande för hans karriär. Han behöver ut på klubbarna och bygga upp sitt material i lugn och ro, nu måste han toppa och leverera på en nivå han inte riktigt befinner sig på ännu som ståuppkomiker. Jag hoppas att han rider ut detta för hans talang är oomtvistlig. Min komikerkarriär har varat sedan 1988 och det är inget unikt i branschen, en hel del av de som var med i början hänger med fortfarande. Klart det finns folk som är giriga i min bransch som alla andra. Men om man är rädd om sin lust och kreativitet så vet man att den inte går att köpa för pengar. Om det är värt det att ha ett sånt här jobb? Sju dar i veckan faktiskt. Sju dar i veckan. För när det fungerar och du står där och är ett med publiken, du levererar, de skrattar, hela lokalen blir en enda andning och människorna i publiken är alldeles upplösta och rosiga i ansiktet av skratt efteråt… Efter en sån kväll kan man bra ödmjukt konstatera att komiker är ett fantastiskt yrke att få ha.
Tack för svar Babben! Självklart roligt att höra att du tycker det är värt det, och att det just är lusten och kreativiteten som står i centrum för dig. Björn kanske är ett extremt exempel i sammanhanget – Melodifestivalen i sig är ju så hysterisk och stor numera så att pressen just på honom blivit alltför stor är kanske inte så konstigt. Bra dock att han kliver åt sidan ett tag och hämtar andan. Det man kan undra är när ni alla VET att ni är etablerade i branschen? När kan man vila i den tanken och själv välja när/var/hur man vill fortsätta synas på scenen? Konkurrensen och trycket måste ju vara stenhårt, det är ju trots allt varje enskild komikers egna personlighet och individuella uttryck som är den största bidragande orsaken till att vissa av er fortsatt står kvar i rampljuset och underhåller oss. Har ni inte era olika dialekter eller sätt att se på världen runtomkring er, eller förmågan att ge er enskilda syn på hur ni upplever allt detta, så tror jag inte ni skulle haft möjligheten att etablera er alls i denna stenhårda branschen. Materialet i sig är såklart oerhört avgörande – har man inte gåvan att uttrycka sig väl eller roligt så blir det ju inget av det hela. Då ni tidigare diskuterade kvinnlig resp manlig humor här inne så tänkte jag att det kvittar – det är den PERSON man är och hela ens UTTRYCK som är avgörande, inte kön eller om man försöker sig på att kliva in i andra könsroller… Vissa människor har ju bara den medfödda gåvan att de ser just humoristiskt på precis ALLT runtomkring sig, hur eländigt det än är i verkligheten – samt har ett naturligt roligt sätt att bara snabbt slänga ur sig första tanke som kommer till dem. Jag tvivlar på att man kan lära sig eller framtvinga detta på något sätt, och jag tror att både du och de allra största helt enkelt bara är sådana och därmed har gåvan helt gratis. Bara att gratulera!
För min del visste jag att jag var etablerad på allvar när jag fick ut pengar på en check i Vindeln utan att visa legitimation. 🙂
Detta är en intresant diskussion för det handlar ju om vad man värderar och kan faktiskt jämföras med vilka andra jobb som helst! Det finns de som ALLTID jobbar över alltid kommer jobba över vissa säljer sig dyrt andra billigt, vissa inte alls. Vad som är rätt och vad som är fel är ju upp till en själv… så länge man är nöjd och inte skadar andra… det är min filosofi i livet! 🙂
Håller helt med. Det finns inget rätt eller fel, det viktigaste är att vara sann sig själv.