Nu blommar hela villa-idyllen här i Duvbo. Det blir min sista vår här på länge så jag går och njuter. Vi sålde villan igår efter en spännande budgivning och får njuta av en sista sommar med pool och altanfikande.
Jag är ganska trött på villa-livet och ser fram emot att få komma in i en lägenhet igen. Allt har sin tid.
I morgon konfirmeras dottern, och jag hör mig själv säga klyschor som ”Det är inte KLOKT så fort tiden går” och ”hon var ju bebis bara för ett litet tag sen”. Men där minns man fel. Det är ett psykologiskt minne, inte ett fysiskt.
Hur kan man tröttna på en villa med pool och altan? Fast detklart, det är mycket jobb med hus och trädgård och sånt.Hoppas ni kommer att trivas med det nya lägenhetslivet.
Konfirmationer är fina, men man blir utmattad efteråt.
Duvbo är min barndoms by. Dit kom min mormor och morfar i början av 1900-talet. Vid gräsmattan intill torget åkte vi grillor och i kyrkan döptes, konfirmerades och vigdes vi. I skolan fostrades och bildades vi. Min mamma är snart 100 år och bor intill. Duvbo är något särskilt. Jag längtar alltid dit.
Då känner kanske din mamma min mans farmor, hon går mot 102 år!
Är farmor från Duvbo så känner de säkert till varandra. Duvbo hade bara 2000 invånare på den tiden.