London 2005-07-07 16:21:15Dom har ju väntat på det här länge, ändå blir det chockartat när det väl blir verklighet. Bomberna i London kommer att kosta många liv och mycket lidande.
Men deras verkliga sprängverkan ser vi inte nu utan den ligger inbäddad i framtiden.
Min turné i England på 90-talet sammanföll med att en långvarig vapenvila mellan GB och IRA bröts av jättebomben i Docklands. Jag var tillfälligt i Manchester när det hände. Sedan kom en period där flera bomber briserade, bl a längs med flygbussens route från Heathrow till centrum som jag åkt tidigare samma dag där senare ett bombdåd inträffade.
Att jobba i England den där hemska perioden, att ständigt få ändra resplaner för att t ex hela Kings Cross spärrades av för att det låg nåt misstänkt föremål någonstans, att ständigt snegla på varje papperskorg, varje soppåse utställd för hämtning och tänka: ”Kanske där, kanske i den – kan det ligga en ny laddning klar att detonera – det sliter mer än man kan föreställa sig. Efter några lugnare år har nu Londonborna åter den dagliga skräckens terror framför sig. Jag tänker mycket på min vänner där nu och hur deras liv kommer att formas av det som hänt idag.
Ja, jag förstår din tanke och dina upplevelser. Själv bodde jag under en tid i Dublin som tack och lov var ganska förskonad från otäckheter samtidigt som konflikten ständigt var närvarande i människors medvetande. Blir inte du som jag rädd för G8 ledarnas prat om ”the war on terror goes on”. Jag menar detta krigs och ”ett öga för ett öga” tänkande legitimerar ju ett fruktansvärt krig där vi alla kan bli ”causalties of war”oavsett om vi är svenskar, engelsmän, irakier, amerikaner, danskar eller någon annan nationalitet. Nej med risk för att låta klichéartad vi löser inga konflikter genom att kriga tillbaka. ”All I am saying, is give peace a chance”.