Två lugna dagar då jag rensade bort alla utflykter på stan och höll mig hemma har gjort susen. Idag är halsontet och febern borta och jag kunde börja jobba så smått igen.
I kväll är dottern på rockkonsert – ensam! Hon var så otroligt motiverad att se Nickelback och Daughtry så hon beställde en enda biljett och for iväg i en taxi för några timmar sedan. För en stund sedan kom ett glatt sms att Daughtry hade varit jättebra och att alla nu väntade på huvudakten.
Att dottern och jag inte delar musikintresse är bara i sin ordning. Allra heligast är hennes enorma intresse för k-pop, det är pojk- och flickbandspop från Sydkorea. Hon planerar att tillsammans med en likasinnad kompis bege sig till USA nästa år för att se ett av favoritbanden. Det kallar jag hängivenhet.
Mina största konsertupplevelser får bli Neil Young och Whitney Houston. Och Rockpile, saliga i åminnelse. Dem såg jag på Konserthuset när jag gick på scenskolan sent 70-tal. Satt på 3:e raden ute till höger mitt framför högtalarna och var döv i flera dagar. Men det var det värt.