Nationaldagen

Nationaldagen var jag ombedd att hålla i programmet i Almedalen tillsammans med Bengan Jansson. Gotlandsmusiken skulle spela, Bengan spela dragspel, jag sjunga och en barnkör från Norrbackaskolan var inkallad. Utöver det skulle elever från ett gymnasium plus en dansskola köra några nummer, Di Sma Undar Jårdi tittade in och Eva Jansson spelade fiol. Så långt var allt gott och väl.
Komplikationen denna dag stod inte vädret för, även om det blåste väldigt kallt uppe på scenen i Almedalen som det nästan alltid gör dagtid. Den scenen är verkligen designad för kvällsaktiviteter när den nedåtgående solen flödar in över talare/artist/publik. Nej, det som krånglade till det hela en aning var att kungaparet var på Gotlandsbesök och skulle ta del av delar av vårt program.
Det blir plötsligt en annan anspänning, många blir nervösa, det räknas sekunder (helt i onödan för redan planet var kraftigt försenat så hela programmet sköts i sank tidsmässigt). Vissa saker tog längre tid än någon trott, annat gick fortare i deras program. Vi kunde lägga till nummer i väntan på att kungaparet skulle äta upp desserten, och sedan strök vi några för att de i alla fall skulle komma iväg från ön den tid det var sagt.
Det flöt smidigt och jag tror inte någon märkte av att vi fiffade lite.
Ett annan remarkabel sak var att halva publiken gick när kungaparet gjorde det trots att vi hade minst 20 min kvar med uppträdanden. Det är ett fenomen, är det inte? Att folk går man ur huse och ”tittar på kungen”.