Fick sova lite längre i morse men har ändå småsomnat så fort jag kopplar av idag eftersom det bara blev drygt fyra timmars sömn i går natt.
Har repat lite låtar inför Vänersborg, lagat storkok till Socker inför julen och gjort en tacopaj som dotra kan knapra på när jag är borta i helgen. Tittade på sommarpratarna medan jag strök en gigantisk tvätthög. Det var ett mysigt program tycker jag.
Dags att natta vovvarna och sova igen. Den här dan blev inga barn gjorda…
Hej Babben! Detta är första gången jag bloggar till enkändis! Men du är så supercool och man kan inte låta bli attkänna sympati för dej. Du pratade i tisdags påSommarpratarprogrammet om din utbrändhet och rädsla för attdö blandat med 40-årskris. Fan, men där är jag nu! Intedirekt utbränd men farligt nära. Har blivit närpåhypokondrisk och utvecklat massa extraslag på hjärtat bla.Hur var det för dej? Bara lite nyfiken för en människa somverkar så cool som du (jag tror också att jag verkar rättcool……)tror man ju inte kan ha sådana här ”hysteriska”(så kallas de fortfarande i min lilla bygd) sidor. Tja, detblev en del detta. Vare sej du svarar eller ej: Ha det gottoch en underbar jul!
Hej Babben,jag är en trött småbarnsmamma som såg Sommarpratarna i repris alldeles för sent med macka i handen. Kunde inte sluta titta. Vill bara säga att du var så bra. Bäst. KLok, öppen, ärlig, rolig och varm. Jag kände på något sätt att om ni var ett gäng tomtar kring bordet – Jonas, känsliga, späda kulturunderbarnstomten, Lena – vrestomten, lite lutande, skarp blick (som du sade: sträng), Claes, toktomten som egentligen är rätt ledsen i hjärtat, Jonas, en strävsam tomte som arbetar med än pratar och så du: KLoka tomtegumman som har alla svaren, de rätta frågorna, famnen för småtomtarna att värmas i.Jag vill se mer av dig. I många sammanhang. Gör mer egna program. Gör intervjuer. Ditt sätt att se på dem som talade var så varmt, uppmärksamt, vackert och intelligent. Som troende kristen blev jag gripen av dina funderingar kring att inte ha någon att vända sig till eller hålla i när det blåste som mest. Jag vet en ateist som förlorade ett barn och var avundsjuk på oss med en tro: ”Ni har åtminstone någon att skälla på, ropa åt”. Jag hoppas du funnit något nu.Många lovord blev det och jag menar vartenda ett. Nu måste jag sova.En fridfull jul!Önskar Carina