Personalen som lastar bagage på Bromma måste känna igen min väska vid det här laget. En liten hård väska i en bjärt kulör med en världskarta som adresslapp.
”Vaf-n, nu är den där väskan här igen”, kan jag höra med mumla. ”Det var värst vad hon flänger och far. Idag var den inte så tung men förra veckan måste hon ha haft bara böcker i den.” Kanske det :_)
De som jobbar i securityn orkar inte ens be mig ta fram tandkrämstuben i ryggan längre, de har sett den så många gånger att de viftar förbi den nu.
Bromma flygplats har mer eller mindre blivit mitt vardagsrum. Jag hälsar på personalen, fikar i gaten och behöver inte titta på skyltarna för att veta var flygplanet står. Ska göra en sammanräkning över oktober när jag hinner för att se hur många gånger jag varit där under denna månad, som var extrem även med mina mått mätt.
Ska börja kompensera mina flygturer också, det kostar 8:- per enkel till Visby, och det kan det vara värt.
ha ha du är rolig du!vilken trivsam personal på Bromma flygplats!:D
Vi ses imorgon!!obs jag är ej sjukhusklädd så att du lär känna igen mig ha ha!!!:))